Ett Business Improvement District (BID) är en form av samarbetsorganisation som vanligtvis består av företag och fastighetsägare inom ett specifikt geografiskt område, såsom en stadskärna eller ett affärsdistrikt. Syftet med ett BID är att förbättra och främja det lokala affärslivet samt den allmänna miljön i området. Det uppnås genom att samla in extra ekonomiska resurser från medlemmarna i ett BID, vilka används för att finansiera olika projekt och tjänster som syftar till att göra området mer attraktivt och konkurrenskraftigt.
Bloor West Village är en levande stadsdel med över 400 företag. Bloor West Village BIA (BIA i Kanada = BID i USA och övriga världen) firade sin 50-årsdag 2020 och de är mycket stolta över att vara världens första Business Improvement Association ( Business Improvement District).
BID-lagen är en framgångssaga för Storbritanniens stads- och platsutveckling
Under de senaste 20 åren, sedan lagstiftningen om BIDs infördes i Storbritannien, har Storbritannien gått från noll till mer än 330 BID-distrikt, som bidragit med över 150 miljoner pund till stads- och platsutvecklingen varje år. Storbritanniens BID-distrikt representerar nästan 120 000 företag över hela landet. Bara i London finns det 74 BIDs som genererar 60 miljoner pund av avgiftsinkomster som återinvesteras lokalt för utveckling och förvaltning av London
100 knack, 10 snack, 1 tack – samverkan för en attraktiv miljö
Historien börjar 1967 när tunnelbanelinjen Bloor-Danforth i Toronto slutfördes och många shoppare som tidigare åkt utmed Bloor Street i Bloor West Village började försvinna för resor under jorden. Under samma period utvecklades även ett antal externhandelsplatser i Torontos utkanter. Konkurrensen om kunderna ökade samtidigt som flödena av kunder minskade i stadsdelen Bloor West Village . Det ledde till att många handlare tvingades att stänga sina butiker och i vissa fall följa ”folkmassorna” till externhandelsplatserna. Det ledde i sin tur till flera tomma butikslokaler och att stadsdelen började att förfalla/förslummas.
De affärsmän som stannade kvar i sina affärsrörelser i Bloor West Village reagerade genom att bilda en köpmannaförening. Medlemskapet i köpmannaföreningen innebar mycket stora ansträngningar med att ”knacka dörr” och begära frivilliga donationer för lokala förbättringar i området. Ett problem som handlarna ofta stötte på var att endast ett fåtal företag i varje kvarter var villiga att bidra. Köpmannaförening upplevde att de hade otillräckligt ekonomiska medel och stöd för att göra någon skillnad. I ren frustration gick en grupp affärsmän och handlare längs Bloor Street West till stadshusets och delstatens politiker för att söka om en lagstiftning som skulle tvinga alla företag inom ett bestämt område att betala en avgift för att återuppliva deras stadsdel genom fysiska förbättringar och marknadsföringsaktiviteter. Avgiften skulle samlas in av staden och överlämnas till en utvald styrelse för att användas utifrån en affärsplan. Efter viss övertalning antogs slutligen lagstiftningen om Business Improvement Areas (BIA) och Bloor West Village blev därmed en pionjär och utsågs till Torontos första BIA 1970.
Handlarna i Bloor West Village lyckades gemensamt bryta en nedåtgående spiral av förfall och utflyttning och skapa en blomstrande stadsdel med småaffärer, restauranger och konstnärliga verksamheter. Det blev förebilden för den internationellt mycket framgångsrika stadsutvecklingsmodellen BID: Business Improvement District. I USA var New Orleans först att skapa en liknande lokal organisation, år 1975. Den övergripande målsättningen för ett BID är, förbättrade affärer via attraktiva miljöer genom gemensamma satsningar på:
- att hålla området rent, tryggt och snyggt
- investeringar i den fysiska miljön
- marknadsföring och positionering av området
- affärsutveckling av områdets verksamheter
via en BID-organisation som etableras för det aktuella BIDet, med uppgift att driva utvecklingen i området.
New York City – förebild för dagens BIDs
Modedistriktet Meatpacking District, Times Square, 125th Street i Harlem, Grand Central Terminal och Bryant Park är några exempel på Business Improvement Districts (BIDs) i New York. Arbetet i New York har blivit förebilden för utvecklingen av BIDs. Startskottet gick 1983 när Mobil Oil hotade att flytta från Manhattan som en följd av förslumningen runt Grand Central Terminal. Fem år senare fanns där ett BID för utvecklingen av området och i dag finns 76 BIDs enbart i New York. Den lyckade satsningen på att revitalisera miljöer genom BID har gjort staden till en förebild för modellen som nu även tillämpas alltmer i Europa – främst i Storbritannien, Skottland och Tyskland men vi har även varianter av BIDs i Sverige.
Future Streets: Little West 12th Street in NYC’s Meatpacking District from STREETFILMS on Vimeo. Under hösten 2020 förvandlades Little West 12th Street i Meatpacking District från en trist och oanvänd bakgata till öppen och härlig mötesplats med människan i centrum.
Stärkt konkurrenskraft och ökad lönsamhet
I ett BID samverkar fastighetsägare, hyresgäster och offentliga aktörer med varandra för att stärka konkurrenskraften och öka lönsamheten i området. Man renodlar och tydliggör sig gentemot marknaden i ett gemensamt varumärke och en gemensam marknadsföring. Tillsammans tar man också ett samlat grepp om gaturummet i form av markbeläggningen, sittmöbler, papperskorgar, växtlighet, belysning och skyltprogram. Även renhållning och säkerhet åtar man sig gemensamt.
Avgift för kvalitet, säkerhet och marknadsföring
När ett BID har bildats erlägger områdets samtliga fastighetsägare en avgift för gemensamma insatser för dels områdets utveckling och förvaltning, dels dess marknadsföring. I fastighetsägarnas skyldigheter ingår ansvar för renhållning, klottersanering och vakthållning. Marknadsföringen av ett BID liknar marknadsföringen av ett köpcentrum med webbplats, app, kundtidning, events och mediaplacering utöver konventionell annonsering. Att forma ett BID är ett sätt att stärka ett områdes konkurrenskraft gentemot andra stadsdelar. Det är också en effektiv metod att ompositionera ett område – att skapa ett A-läge av ett C-läge.
Utbildning i affärsutveckling genom The NYC Department of Small Business Services (SBS)..
OPS – offentlig och privat samverkan
Ett BID bygger alltså på offentlig och privat samverkan i ett tydligt avgränsat område i en stad eller på en ort för utveckling, positionering och förvaltning av fysiska miljöer. I New York City bildas ett BID om majoriteten av ett områdes fastighetsägare beslutar sig för att gå samman. Den offentliga samarbetsparten och plattformen för BID-utveckling i New York City är The NYC Department of Small Business Services (SBS).
Sound Off Experience i samarbete Abhaya Yoga och DUMBO BID.
En framgångsrik och dynamisk modell
Vid M.I.T. (Massachusetts Institute of Technology) har särskilt intresse ägnats åt den internationella utvecklingen på området. Man har jämfört likheter och olikheter utifrån organisationernas utformning och verksamheternas innehåll. Gemensamma drag för BIDs, sett internationellt, är
• BIDs tenderar att bestå – det är en dynamisk och flexibel lösning av lokala problem som visat sig vara framgångsrik
• BIDs svarar mot lokala behov och förändras i takt med förändring av de lokala behoven över tid
• BIDs ger sådan service som normalt en stad/kommun förväntas att ge men ändå inte utför.
Motion 2017/18:363 – lagstiftning för långsiktighet och ökat lokalt engagemang
Hösten 2017 skrev Nina Lundström, riksdagsledamot för Liberalerna, en motion i riksdagen om en svensk BID-lagstiftning. I Sverige har vi haft BID-liknande organisationer sedan en längre tid tillbaka, och uppkomsten av dem är ofta – precis som i övriga delar av världen – att handeln i innerstäderna blivit pressad av externhandeln. Utmaningen för de svenska varianterna är ofta finansieringen och kontinuiteten, eftersom vi i Sverige normalt driver den här formen av samarbeten i projektform. En lagstiftning ger förutsättningar för stabilitet och långsiktighet, genom att de ingående parterna i ett BID avtalar om ett gemensamt åtagande i området under en period om tre till fem år. Nina Lundströms motion fick dessvärre avslag i riksdagen onsdagen den 11:e april 2018.
”Åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön” – ny utredning om BID-lag i Sverige
Tidöavtalet lyfter fram behovet av att förbättra våra livsmiljöer genom ett fördjupat samarbete mellan det offentliga och fastighetsägare. Ett möjligt verktyg som föreslås är införandet av Business Improvement Districts (BID), vilket skulle innebära lagstöd för förstärkt platssamverkan i Sverige.
Ett Business Improvement District (BID) är en form av samarbetsorganisation som vanligtvis består av företag och fastighetsägare inom ett specifikt geografiskt område, såsom en stadskärna eller ett affärsdistrikt. Syftet med ett BID är att förbättra och främja det lokala affärslivet samt den allmänna miljön i området. Det uppnås genom att samla in extra ekonomiska resurser från medlemmarna i ett BID, vilka används för att finansiera olika projekt och tjänster som syftar till att göra området mer attraktivt och konkurrenskraftigt.
Boverkets rapport ””Förutsättningar för stärkt platssamverkan” (2021:30) ” (2021:30), bedömer att det inte finns ett omedelbart behov av lagstiftning för platssamverkan i Sverige.. Trots det påpekar rapportens juridiska bilaga att de befintliga samarbetsformerna inte helt uppfyller behovet av effektiv och långsiktig samverkan.
För närvarande finns inga lagkrav som tvingar fastighetsägare att vidta åtgärder för att öka tryggheten i sina områden. Det kan leda till att nödvändiga åtgärder för att främja en positiv utveckling av bostadsområden inte genomförs. Dessutom finns det brister när det gäller att involvera relevanta aktörer i samarbetet.
Mot den bakgrunden tillsatte regeringen i juni 2023 en särskild utredare för att analysera och föreslå åtgärder för att främja samarbete mellan det offentliga och fastighetsägare för långsiktiga förbättringar i den byggda miljön. Utredaren skall också lämna förslag på andra åtgärder för att öka tryggheten och förebygga brott, samt föreslå eventuella lagändringar. Uppgiften är att presentera ett förslag till ett svenskt obligatorium om platssamverkan senast den 17:e januari 2025.
The Historic Core BID (HCBID) Downtown LA.
Vilka lärdomar kan Sverige dra från BID-modellen när det gäller att utveckla och bevara kulturhistoriska miljöer
Bryant Park BID i New York City, Meatpacking District i New York City, Dumbo BID i New York City, Grand Central Partnership i New York City och Historic Core Business Improvement District (BID) i Los Angeles representerar några av USA:s mest kända Business Improvement Districts (BIDs). Dessa områden delar gemensamt att de är kulturhistoriska miljöer av riksintresse och/eller innehåller viktiga byggnadsminnen.
I Sverige skulle BID-modellen kunna bli ett bra verktyg för att bevara och utveckla kulturhistoriska platser till attraktiva och hållbara destinationer. Genom samarbete, tillhandahållande av finansiellt stöd och en inkluderande strategi kan man skapa levande och blomstrande stadsdelar och orter som värnar om sitt historiska arv och samtidigt möter framtidens utmaningar. Sverige kan dra flera lärdomar från BID-modellen när det gäller att utveckla och bevara kulturhistoriska miljöer som internationella destinationer av världsklass. Några av dessa lärdomar inkluderar:
- Samarbete / samverkan mellan offentlig och privat sektor: Genom att samla fastighetsägare, företag och offentliga myndigheter kring gemensamma mål kan man skapa en starkare och mer effektiv strategi för utveckling och bevarande av historiska områden.
- Ekonomiskt stöd och finansiering: Genom att införa extra avgifter eller skatter som används specifikt för att förbättra området kan man säkerställa en hållbar finansieringskälla för projekt och tjänster som främjar kulturhistoriska miljöer.
- Involvering av lokala ”gemenskaper” – näringsliv och boende: Att engagera och lyssna på de lokala invånarna och näringsidkarna är avgörande för att skapa en levande och inkluderande miljö som både bevarar historien och främjar modern utveckling.
- Platsmarknadsföring och turismfrämjande åtgärder: Genom att marknadsföra området som en unik och attraktiv destination för både lokalbefolkning och turister kan man öka intresset och stärka områdets ekonomiska livskraft.
